Jag gav upp..
Känner mig ganska misslyckad när jag sitter här ensam på flygplatshotellet. Jag ogillade egentligen inte au pair livet, det var barnen och familjens stressade schema som aldrig skulle ha fungerat för mig. Absolut gjorde hemlängtan det inte bättre, känner mig deprimerad, ledsen och helt utpumpad. Det som bara blev 6 dagar känns för mig som över en månad. Att ha varit au pair åt dessa barn har verkligen tagit all min energi vet inte riktigt vart jag ska hämta ny ifrån, förhoppningsvis har Stoffe lite energi och ge mig!
Önskar att jag hade kunnat få ge detta ännu en vecka, men efter mitt och mammans samtal igår hade hon legat och funderat och tyckte att det var bättre att jag gav mig iväg om det var så jag kände, hon ville inte tvinga mig att stanna kvar. Alltså blev det kanske inte mitt beslut i slutändan utan hon tog det väl lite åt mig. Hon såg antagligen hur dåligt jag har mått av all press.
Tänker dock inte lägga locket helt på för au pair livet, kanske senare i år att jag känner mig redo och då med en familj som jag känner bättre (via fler än ett skypesamtal) och som bara har ett barn och som inte har allt för många aktiviteter.
Familjen var bra, förutom att de inte hade några regler för sina barn, familjen passade verkligen inte mig, jag har alldeles för lätt att stressa upp när barn inte lyssnar och när jag inte har koll. Kände mig totalt maktlös och hade ingen koll på någonting. Dessutom hade jag utlovats att alltid vara ledig efter kl 17, men istället förväntades jag hjälpa till med mat och diskning fram till ca 19. Det är väldigt svårt att få en känsla av vad som är ens fritid när man är au pair.
Dock kommer jag att resa tillbaks till Irland, vilket underbart och vackert land. Vill uppleva Irland men då som en fri människa. Förväntade mig kanske inte så mycket innan jag åkte, men att det skulle vara så här illa som det var förväntade jag mig aldrig.
Nej, nu ska jag försöka sova, kom just på att jag råkade glömma min pyjamas där, ledsen jag blev när jag kom på det, men det kunde ha varit värre!
Emelie
Önskar att jag hade kunnat få ge detta ännu en vecka, men efter mitt och mammans samtal igår hade hon legat och funderat och tyckte att det var bättre att jag gav mig iväg om det var så jag kände, hon ville inte tvinga mig att stanna kvar. Alltså blev det kanske inte mitt beslut i slutändan utan hon tog det väl lite åt mig. Hon såg antagligen hur dåligt jag har mått av all press.
Tänker dock inte lägga locket helt på för au pair livet, kanske senare i år att jag känner mig redo och då med en familj som jag känner bättre (via fler än ett skypesamtal) och som bara har ett barn och som inte har allt för många aktiviteter.
Familjen var bra, förutom att de inte hade några regler för sina barn, familjen passade verkligen inte mig, jag har alldeles för lätt att stressa upp när barn inte lyssnar och när jag inte har koll. Kände mig totalt maktlös och hade ingen koll på någonting. Dessutom hade jag utlovats att alltid vara ledig efter kl 17, men istället förväntades jag hjälpa till med mat och diskning fram till ca 19. Det är väldigt svårt att få en känsla av vad som är ens fritid när man är au pair.
Dock kommer jag att resa tillbaks till Irland, vilket underbart och vackert land. Vill uppleva Irland men då som en fri människa. Förväntade mig kanske inte så mycket innan jag åkte, men att det skulle vara så här illa som det var förväntade jag mig aldrig.
Nej, nu ska jag försöka sova, kom just på att jag råkade glömma min pyjamas där, ledsen jag blev när jag kom på det, men det kunde ha varit värre!
Emelie
