Min Irländska värld

Jag kommer att ge allting en till vecka, känns som att jag ger upp lite för tidigt även om jag faktiskt är ganska säker på att jag verkligen vill hem just nu ska jag ändå ge det en chans till. Visst är ungarna ett stort problem och det kommer säkerligen att bli bättre men det det största problemet är mitt stressande schema och det kommer inte att försvinna tyvärr. Så egentligen tror jag nog att jag har bestämt mig för att åka hem men jag ska ge barnen en chans och se om det kommer att kännas bättre.

Idag blir det barnkalas, typ 15 ungar, två au pairer och två mammor. Kanske åker jag hem efter det! :)

I morgon hoppas jag på att få ledigt så att jag kan åka på en cykeltur med de andra au pairerna, till Crosshaven skulle vi, hoppas att jag inte kommer vilse bara, hittar verkligen inte här ännu!

Emelie

Har jag verkligen inte gjort annat en varit deprimerad, vill inget annat en bara packa och åka hem. Kommer att försöka prata med mamman i morgon, kanske kommer jag hem tidigare kanske redan om 2 veckor. Det vore underbart för jag vet inte om jag klarar särskilt mycket mer än så!

Hoppas att hon inte blir arg och upprörd, för blir hon det åker jag nog på en gång!

En sak är säker i alla fall, efter detta kommer jag aldrig drömma om att bli au pair, möjligen mardrömmar!

Får se hur samtalet går i morgon, uppdaterar er när jag vet hur framtiden ser ut!

Emelie

De dagar som gått hittills har nog varit de värsta i mitt liv. Jag har hemlängtan och känner verkligen fel på alla ställen jag varit hittills. Känner mig för gammal på au pair mötet, även om alla var jättetrevliga, kände jag mig inte glad och exalterad som alla andra verkade vara, även de som varit här ungefär lika kort tid som mig.

Barnen accepterar mig inte alls, allt känns hemskt och just nu känner jag bara för att avbryta alltihopa. Har dock förhandlat med mig själv, att inte ge upp fören när jag varit här i 2 veckor.

Det känns som att jag kommer att ge upp, men då har jag i alla fall provat att vara au pair, även om jag tror att jag tog mig vatten överhuvudet när jag valde en familj med tre barn.

Familjen är på inga sätt en dålig familj, de behandlar mig jättebra på alla sätt, det är hos mig problemet är.

Emelie

Att köra på vänstersida var inte så svårt som jag trodde, även om du får tänka lite annorlunda och titta åt fel håll, handlar det mest om att vara pigg och med när du kör innan det blir en rutin. Nu har jag inte kört i ett högtrafikerat område ännu men det kommer..

Här skulle ni har fått sett en bild på min fina bil, men den ville inte laddas upp av någon konstig anledning!

Allt för nu!

Emelie

Har fått en frågan om varför de har högsäkerhetsdagis och det är framförallt för att ingen utomstående ska komma in och ta någons barn. Sedan kan jag ju tillägga att om du vill ha ett barn på detta dagis 9-17 fem dagar i veckan får betala drygt 20.000 svenska kronor, så det ingår väl i priset antar jag, att det ska vara säkert. :)

Vaknade upp vid åtta.. Lite nervös över att träffa barnen för första gången, men det gick bra. Lucy åkte iväg till skolan vid halv nio, fick då egen tid med Beth som kommer att bli den av barnen jag kommer att spendera mest tid med. Beth är en otroligt söt tjej, som pratar otroligt rent och bra för att bara vara 3 år, jag förstår all hennes engelska och ibland rättar hon mig när jag säger fel. "No Emiliy you must put an "s" after the word" :). Vi spenderade tid i trädgården och plockade bär och gjorde i ordning "soppa" det har varit en riktigt härlig dag, solen har varit framme större delen av dagen och temperaturen har legat runt +10.

Eftersom mamman fortfarande är hemma om dagarna, fram tills 28 feb, har hon tagit hand om den minsta Emiliy. Emiliy skulle lämnas på dagis vid 11 tiden och jag följde då med till Carrigaline, ett högsäkerhets dagis där ingen kommer in om de inte har registrerat sitt fingeravtryck, då dörren är låst med en fingeravtrycksläsare.

Besökte också en väldigt lustig butik i Carrigaline som typ hade allt, innan vi åkte hem på lunch, toast med äggröra på, mycket godare än vad det såg ut :).

Vid 13.30 var det dags att hämta Lucy ifrån skolan, blev nervös över hur jag ska klara av att köra dit på kringelkrokiga vägar och sedan blev det inte bättre av att skolan typ ligger på en klippa, med en backe med en 90 graders lutning som du ibland blir tvungen att parkera i. Be för mig!

På tal om köra, jag har tillgång till världens sötaste lilla bil en Nissan Micra, som knappt gått någonting och som är otroligt fin och ganska ny ser den ut att vara.

Rummet är också helt underbart, det ligger en bit ifrån resten av huset och jag har en egen toalett i rummet och 3 garderober, inget att klaga på.

Det som känns jobbigt nu efter första dagen är två saker: kommer jag att klara av barnen och kommer jag att klara av hemlängtan?

Allt för stunden!

Började min resdag med en brunch hemma hos mamma med mormor, mamma, 4 syskon och Kristoffer då förstås.

Åkte vidare emot Västerås där det blev en massor av tårar, planet lyfte och jag kände att ångesten över mitt val att åka iväg började komma. Flygningen gick förvånadsvärt bra, jag till och med njöt lite av att kunna läsa en trevlig bok och bara kunna umgås med mig själv. Mellanlandning på Stansted och väntan på nästa flygning i ca. 5 timmar. Jag är glad att jag ändå klarade allt själv, kände mig heller inte allt för ensam. Flygningen mellan Stanstad och Cork tog ca. 55 minuter, otroligt smidig även denna flygning.

På Cork airport möte Fionnoula upp mig, en vädigt ödmjuk och trevlig människa som jag känner att jag nog kommer att få riktigt bra kontakt med. Eftersom jag kom hit när det var mörkt tyckte jag att det var lite extra läskigt när de körde på fel sida av vägen och fy vad fort det gick.. På onsdag ska vi ut och övningsköra min vänsterkörning :)

Sedan efter denna färd kom vi hem till familjen som bor i en villa utanför Carrigaline. Barnen sov men jag fick möta pappan Brendan som är en öppen och trevlig man även om han också verkar kunna vara lite reserverad. Tror att Brendan och jag också ska komma bra överrens.

Så här började min resa..

Sitter pa stansted och invantar flyget i mot Cork, dagens alla farval har varit svara..

Mer skrivet om resan kommer senare.. Nu blir det Starbucks! :)

Emelie