Sverige
Igår kväll när jag landade kändes allt så himla rätt, helt till skillnad från förra gången då jag var deprimerad och hade valt att åkt hem eftersom familjen inte fungerade. Jag känner mig nöjd med min 1,5 vecka i Skottland, jag har lärt känna en ny familj som bjudit in mig att komma och hälsa på under semestern och som jag faktiskt trivdes med även om smärtan att vara utan Kristoffer tog över.
Jag tog rätt beslut att åka hem även om vissa verkar tycka att jag tog det för tidigt. Den smärta och längtan jag kände blev inte bättre efter att dagarna gick, den blev bara värre och värre. Jag kunde inte äta, sova eller jobba så jag kände att det inte var värt det.. Jag hade ingen möjlighet att kunna njuta av landet eller kulturen eftersom jag allra helst skulle velat dela allt med Kristoffer. Det är nog kanske så att vi under dessa 10,5 åren har vuxit ihop, utan honom är jag bara en halva av en enhet. När jag mötte honom på flygplatsen igår kunde jag inte sluta le, jösses vad glad jag är över att få dela mitt liv med den mannen!
Jag tog rätt beslut, jag ångrar inte att jag åkte till Skottland men jag ångrar inte heller att jag åkte hem, allt i livet har en mening, det var nog meningen att jag skulle åka bort för att inse hur viktig Kristoffer är i mitt liv och att jag efter detta bara vill förverkliga de drömmar vi byggt upp tillsammans. Visst jag är en egen individ med egna drömmar men just drömmen om att vara au pair var inte riktigt som jag hade tänkt mig, under de 10 år som gått sedan jag fick i idén har jag romantiserat upp en bild som inte stämde överrens med verkligheten, det finns andra sätt att lära sig kulturer, lära känna människor utomlands och se världen. Min dröm har inte slocknat, bara förändras. Min dröm är att uppleva världen, kulturer och människor tillsammans med Kristoffer, kunna dela minnena med någon och aldrig på resans gång känna sig ensam.
Alla är nog inte gjorda för att klara ensamhet och att ge sig ut själva i världen, jag är det definitivt INTE! En positiv sak allt detta fört med sig är att jag inte längre är flygrädd, de 3 senaste flygningarna har jag faktiskt gått på planet utan någon som helst ångest, helt jäkla fantastiskt!
Är så glad och lycklig över att vara hemma, ni anar inte! :)
Emelie
Jag tog rätt beslut att åka hem även om vissa verkar tycka att jag tog det för tidigt. Den smärta och längtan jag kände blev inte bättre efter att dagarna gick, den blev bara värre och värre. Jag kunde inte äta, sova eller jobba så jag kände att det inte var värt det.. Jag hade ingen möjlighet att kunna njuta av landet eller kulturen eftersom jag allra helst skulle velat dela allt med Kristoffer. Det är nog kanske så att vi under dessa 10,5 åren har vuxit ihop, utan honom är jag bara en halva av en enhet. När jag mötte honom på flygplatsen igår kunde jag inte sluta le, jösses vad glad jag är över att få dela mitt liv med den mannen!
Jag tog rätt beslut, jag ångrar inte att jag åkte till Skottland men jag ångrar inte heller att jag åkte hem, allt i livet har en mening, det var nog meningen att jag skulle åka bort för att inse hur viktig Kristoffer är i mitt liv och att jag efter detta bara vill förverkliga de drömmar vi byggt upp tillsammans. Visst jag är en egen individ med egna drömmar men just drömmen om att vara au pair var inte riktigt som jag hade tänkt mig, under de 10 år som gått sedan jag fick i idén har jag romantiserat upp en bild som inte stämde överrens med verkligheten, det finns andra sätt att lära sig kulturer, lära känna människor utomlands och se världen. Min dröm har inte slocknat, bara förändras. Min dröm är att uppleva världen, kulturer och människor tillsammans med Kristoffer, kunna dela minnena med någon och aldrig på resans gång känna sig ensam.
Alla är nog inte gjorda för att klara ensamhet och att ge sig ut själva i världen, jag är det definitivt INTE! En positiv sak allt detta fört med sig är att jag inte längre är flygrädd, de 3 senaste flygningarna har jag faktiskt gått på planet utan någon som helst ångest, helt jäkla fantastiskt!
Är så glad och lycklig över att vara hemma, ni anar inte! :)
Emelie
Kommentarer
Trackback
