Sverige
Igår kväll när jag landade kändes allt så himla rätt, helt till skillnad från förra gången då jag var deprimerad och hade valt att åkt hem eftersom familjen inte fungerade. Jag känner mig nöjd med min 1,5 vecka i Skottland, jag har lärt känna en ny familj som bjudit in mig att komma och hälsa på under semestern och som jag faktiskt trivdes med även om smärtan att vara utan Kristoffer tog över.
Jag tog rätt beslut att åka hem även om vissa verkar tycka att jag tog det för tidigt. Den smärta och längtan jag kände blev inte bättre efter att dagarna gick, den blev bara värre och värre. Jag kunde inte äta, sova eller jobba så jag kände att det inte var värt det.. Jag hade ingen möjlighet att kunna njuta av landet eller kulturen eftersom jag allra helst skulle velat dela allt med Kristoffer. Det är nog kanske så att vi under dessa 10,5 åren har vuxit ihop, utan honom är jag bara en halva av en enhet. När jag mötte honom på flygplatsen igår kunde jag inte sluta le, jösses vad glad jag är över att få dela mitt liv med den mannen!
Jag tog rätt beslut, jag ångrar inte att jag åkte till Skottland men jag ångrar inte heller att jag åkte hem, allt i livet har en mening, det var nog meningen att jag skulle åka bort för att inse hur viktig Kristoffer är i mitt liv och att jag efter detta bara vill förverkliga de drömmar vi byggt upp tillsammans. Visst jag är en egen individ med egna drömmar men just drömmen om att vara au pair var inte riktigt som jag hade tänkt mig, under de 10 år som gått sedan jag fick i idén har jag romantiserat upp en bild som inte stämde överrens med verkligheten, det finns andra sätt att lära sig kulturer, lära känna människor utomlands och se världen. Min dröm har inte slocknat, bara förändras. Min dröm är att uppleva världen, kulturer och människor tillsammans med Kristoffer, kunna dela minnena med någon och aldrig på resans gång känna sig ensam.
Alla är nog inte gjorda för att klara ensamhet och att ge sig ut själva i världen, jag är det definitivt INTE! En positiv sak allt detta fört med sig är att jag inte längre är flygrädd, de 3 senaste flygningarna har jag faktiskt gått på planet utan någon som helst ångest, helt jäkla fantastiskt!
Är så glad och lycklig över att vara hemma, ni anar inte! :)
Emelie
Jag tog rätt beslut att åka hem även om vissa verkar tycka att jag tog det för tidigt. Den smärta och längtan jag kände blev inte bättre efter att dagarna gick, den blev bara värre och värre. Jag kunde inte äta, sova eller jobba så jag kände att det inte var värt det.. Jag hade ingen möjlighet att kunna njuta av landet eller kulturen eftersom jag allra helst skulle velat dela allt med Kristoffer. Det är nog kanske så att vi under dessa 10,5 åren har vuxit ihop, utan honom är jag bara en halva av en enhet. När jag mötte honom på flygplatsen igår kunde jag inte sluta le, jösses vad glad jag är över att få dela mitt liv med den mannen!
Jag tog rätt beslut, jag ångrar inte att jag åkte till Skottland men jag ångrar inte heller att jag åkte hem, allt i livet har en mening, det var nog meningen att jag skulle åka bort för att inse hur viktig Kristoffer är i mitt liv och att jag efter detta bara vill förverkliga de drömmar vi byggt upp tillsammans. Visst jag är en egen individ med egna drömmar men just drömmen om att vara au pair var inte riktigt som jag hade tänkt mig, under de 10 år som gått sedan jag fick i idén har jag romantiserat upp en bild som inte stämde överrens med verkligheten, det finns andra sätt att lära sig kulturer, lära känna människor utomlands och se världen. Min dröm har inte slocknat, bara förändras. Min dröm är att uppleva världen, kulturer och människor tillsammans med Kristoffer, kunna dela minnena med någon och aldrig på resans gång känna sig ensam.
Alla är nog inte gjorda för att klara ensamhet och att ge sig ut själva i världen, jag är det definitivt INTE! En positiv sak allt detta fört med sig är att jag inte längre är flygrädd, de 3 senaste flygningarna har jag faktiskt gått på planet utan någon som helst ångest, helt jäkla fantastiskt!
Är så glad och lycklig över att vara hemma, ni anar inte! :)
Emelie
Till er:
Med fördomar och åsikter om att jag givit upp tidigt båda mina au pair försök:
För det första, varför bryr ni er? Det är väl ändå mitt liv?
Till er som själva varit utomlands ensam under längre tid och tycker att jag är vek som ger upp: Grattis du har ett starkare psyke än vad jag har eller så har du inte tillräckligt mycket att längta hem till.
Till er som aldrig varit utomlands ensam under en längre tid men som ändå har åsikter:
Gör det själv då istället för att ha så många åsikter om hur andra ska hantera och göra saker.
Till alla andra som stöttar mig: TACK!
Jag är glad att jag har så mycket att längta hem till att jag inte klarar av att vara borta, det betyder väl att jag är så pass lycklig att jag hellre är hemma? :)
Ser framemot att krama Stoffe ikväll sedan ska jag köra slut på mig själv på gymmet i morgon!
En arbetsdag kvar här sedan blir det Sverige nästa!
Emelie
Dundee
Idag har jag varit inne i Dundee och vandrat för mig själv, trodde nämligen att shopping skulle hjälpa mot den tunghet jag känt i hjärtat de senaste tre dagarna. Först var det bara hemlängtan, men de senaste tre dagarna har det känts som om någon hade dött, som om jag aldrig skulle kunna bli glad igen.
Efter att inte ens shopping kunnat få mitt humör att förändras bestämde jag mig för att åka hem, bröt ihop och kunde inte lugna ner mig.
Varför jag tog beslutet att åka hem var mycket för att det inte längre kändes som att det var värt det, att ha en stor sorg i själen är inte en skön upplevelse. Så fort resan hem var bokad började knuten lossna.
Visst känns det som ännu ett misslyckande men ändå vågade jag ge mig på det igen efter en tidigare dålig upplevelse, jag vågade sälja hem och lämna allt för att ge mig ut i det okända.
Jag har under denna resa lärt mig mycket, allra mest om mig själv.. Jag känner mig glad över att få åka hem, glad över att få krama om Kristoffer i morgon och att skaffa en lägenhet igen efter att ha varit bostadslös i två månader. Jag ser framemot att gå tillbaks till jobbet och starta om mitt liv, för det är precis vad allt detta har givit mig, en möjlighet till omstart. Nu börjar vi om på en ny kula du och jag, Kristoffer.
Jag kommer att uppdatera och lägga upp massor av bilder ifrån Skottland som är ett land som jag verkligen rekommenderar er att besöka.
Au pair livet var inget för mig, så nu går jag vidare och kan checka av det som något som inte fungerade för mig.
Nästa resa blir tillsammans med någon, allra helst Kristoffer, allra helst till vår 5 åriga bröllopsdag nu i Juni HINT HINT Kristoffer! ;)
Från en Au pair i Dundee som är glad att få lämna Skottland om mindre än ett dygn :)
