Dundee

Finlay 7 år  
                     
En väldigt hjälpsam liten grabb, arbetade trots sin unga ålder frivilligt från tidiga morgon till sena eftermiddag med att hjälpa sin pappa på gården. Tillbringade inte så jättemycket tid med Finlay eftersom han ofta jobbade. Men tillsammans hann vi titta på idol där favorit låten var "where´s my key? Where´s my phone". En charmig kille som gillar allt ifrån Toy Story till att hjälpa pappa med lammen.
                                               


Sophie 4,5 år

Tillbringade desto mer tid med denna dam, lady Sophie :) Ett vattendjur är vad hon är, hon älskar att simma, bada och dyka allra helst med sin vattentäta docka. Hon är väldigt förtjust i Nemo och hon blev alldeles lyrisk när vi möte Nemo på Seaworld. Hon hatar att bära långärmat och vill alltid ha t-shirt även om det är kallt. Prinsessor och sagor är också några av Sophies favoriter. Hon älskar sin mammas Ipad och spelar mer en gärna spel på den. Choklad är favorit godiset och hon älskar att äta pasta.

Gemensamt älskar de att studsa på trampolinen, leka med hunden Sam och dessutom är de båda lika envisa!

Det har Idag gått 2 veckor sedan jag lämnade familjen, saknar faktiskt dem riktigt mycket, trodde nog inte det. Familjen var så jordnära och härliga. Hoppas på att få tid att besöka dem igen!

Emelie

Igår kväll när jag landade kändes allt så himla rätt, helt till skillnad från förra gången då jag var deprimerad och hade valt att åkt hem eftersom familjen inte fungerade. Jag känner mig nöjd med min 1,5 vecka i Skottland, jag har lärt känna en ny familj som bjudit in mig att komma och hälsa på under semestern och som jag faktiskt trivdes med även om smärtan att vara utan Kristoffer tog över.

Jag tog rätt beslut att åka hem även om vissa verkar tycka att jag tog det för tidigt. Den smärta och längtan jag kände blev inte bättre efter att dagarna gick, den blev bara värre och värre. Jag kunde inte äta, sova eller jobba så jag kände att det inte var värt det.. Jag hade ingen möjlighet att kunna njuta av landet eller kulturen eftersom jag allra helst skulle velat dela allt med Kristoffer. Det är nog kanske så att vi under dessa 10,5 åren har vuxit ihop, utan honom är jag bara en halva av en enhet. När jag mötte honom på flygplatsen igår kunde jag inte sluta le, jösses vad glad jag är över att få dela mitt liv med den mannen!

Jag tog rätt beslut, jag ångrar inte att jag åkte till Skottland men jag ångrar inte heller att jag åkte hem, allt i livet har en mening, det var nog meningen att jag skulle åka bort för att inse hur viktig Kristoffer är i mitt liv och att jag efter detta bara vill förverkliga de drömmar vi byggt upp tillsammans. Visst jag är en egen individ med egna drömmar men just drömmen om att vara au pair var inte riktigt som jag hade tänkt mig, under de 10 år som gått sedan jag fick i idén har jag romantiserat upp en bild som inte stämde överrens med verkligheten, det finns andra sätt att lära sig kulturer, lära känna människor utomlands och se världen. Min dröm har inte slocknat, bara förändras. Min dröm är att uppleva världen, kulturer och människor tillsammans med Kristoffer, kunna dela minnena med någon och aldrig på resans gång känna sig ensam.

Alla är nog inte gjorda för att klara ensamhet och att ge sig ut själva i världen, jag är det definitivt INTE! En positiv sak allt detta fört med sig är att jag inte längre är flygrädd, de 3 senaste flygningarna har jag faktiskt gått på planet utan någon som helst ångest, helt jäkla fantastiskt!

Är så glad och lycklig över att vara hemma, ni anar inte! :)

Emelie

Med fördomar och åsikter om att jag givit upp tidigt båda mina au pair försök:

Idag har jag varit inne i Dundee och vandrat för mig själv, trodde nämligen att shopping skulle hjälpa mot den tunghet jag känt i hjärtat de senaste tre dagarna. Först var det bara hemlängtan, men de senaste tre dagarna har det känts som om någon hade dött, som om jag aldrig skulle kunna bli glad igen.

Som ni kanske vet är jag inte bara au pair, jag städar också på familjens företag Hideaway experince.



Detta är att av husen, klicka på bilden så kommer ni till deras hemsida. Där finns det också en massor av bilder på rummen jag städar.

Emelie

Da borjar en ny arbetsdag, forst med att stada i huset i 2 timmar sedan med att ga vidare och stada 4 timmar i The Hideway. Sedan tror jag att jag har en timma till stadning :) Tur att jag faktiskt gillar att stada, kanske inte alltid men stadar jag har jag nagonting att gora och da rullar tiden pa lite fortare!

Alskar familjen och Skottland men vill faktiskt egentligen bara hem, hem till Kristoffer. Nu far tiden faktiskt borja ga lite fortare! :(

Emelie

Dyrt och valdigt litet, alltsa inte alls vart pengarna. Men eftersom jag slapp betala sjalv ska jag val inte klaga.





Var dar med Sophie. :)

Emelie

Det har varit två riktigt jobbiga dagar.. Längtar något fruktansvärt efter Kristoffer, känner mig som en halv människa som att jag saknar det som håller mig uppe. Det känns som att solen, leendet och skrattet har försvunnit ifrån min själ. Jag känner mig tom och krossad, vet inte riktigt vad jag ska göra för att bli av med denna känsla. Alla kommer med tips om hur det går över, men jag tror inte att alla känner på samma sätt, jag tror att vissa bara kan skaka av sig smärta. Jag är en sån där typisk person som drar åt mig allt och nästan kvävs. Jag känner väl inte att det är särskilt jobbigt att vara ifrån Sverige, mina familjemedlemar och vänner klarar sig bra så även om jag saknar dem är det inte det som gör det outhärdligt. Det jobbigaste är att inte dela detta med någon, någon man älskar som man kan utvecklas med. Det är i dessa tillfällen jag önskar att vi hade samma drömmar och mål.. Du klarar dig fint i Sverige utan mig, medans jag sitter i Skottland helt nedbruten utan att ha någon som helst förmåga att kunna ta mig vidare och faktiskt njuta av detta fantastiska land.

Vad är upplevelser om man inte kan dela dem med någon? Jag är en person som faktiskt bara är stark när jag har Stoffe, på det viset är han starkare än mig, han kommer alltid klara sig. Så visst är det bra att jag försöker utveckla mig själv men samtidigt tror jag att detta är lite för mycket för mig. Vill inte ge upp, men mest beror det på att jag känner mig så pressad att stanna av folk hemifrån, här är de öppna för att korta ner min tid och säger att jag får åka hem när jag vill. Jag känner mig pressad eftersom det är mitt andra försök och för att det verkligen inte gått någon lång tid alls och för att familjen är jättebra och allt annat fungerar bra.

Vissa människor kanske helt enkelt bara är hemma människor? Vissa kanske inte ska ut på äventyr?

Jag lovar att jag ska ge det mer tid, men det är skönt att skriva av sig, få ut lite tårar i skrift och bara låta orden rasa ner.

I morgon döps min gudson och kusin Viktor, vilket jag självklart sörjer att jag missar, precis som känslan av påsk inte alls infunnits sig här.

Nu ska jag skypa med Stoffe och hoppas på att han kan få mig på bättre tankar!

Emelie

Nu nar allting ar sa bra, mycket battre an forra gangen, har jag fatt mer utrymme for att pariktigt kanna hemlangtan.

Det ar fruktansvart, kanner mig halv och ensam. Den som jag saknar allra mest ar Stoffe, kanner mig lite handikappad utan honom. Jag hoppas verkligen att det gar over eller i alla fall blir battre eftersom jag verkligen gillar familjen och Skottland.

Rapportering om Sea World kommer sa fort min dator far uppkoppling till natet, om det nu nagonsin kommer handa?

Emelie

Här kommer min första blogg ifrån Dundee, har lite problem med Internet, att få det kopplat till min dator och de jag har fått lånat verkar inte blogg.se fungera på. Har fortfarande Internet problem men just nu sitter jag i ett av lyxstugorna som de hyr ut där internet fungerar bättre på min dator.

De två dagar som passerat har handlat om att försöka lära sig mycket nytt. Har fått scheman och allt är ordentligt organiserat. Jobbar ca 35 timmar i veckan, 25 med barnen och hushållet, 10 på Hideaway som är lite utav lyxstugor för par som vill komma undan och leva i lyx på landet.

Jag bor verkligen på en bondgård för övrigt, finns får och kossor här. Behöver dock inte arbeta på gården tack och lov för kossorna är verkligen stora och läskiga! Usch!

Jag har det verkligen bra här, familjen är hur bra som helst, väldigt jordnära och snälla, barnen är bra och hyfsat skötsamma, men barn är ju ändå barn så visst lyssnar de inte i bland och visst de är lite gnälliga ibland men ändå måste jag säga att jag gillar de båda.

De 10 timmar jag arbetar på Hideaway ser jag faktiskt mest fram emot, sätta mp3 lurarna i öronen och bara städa, även om det är extremt viktigt att det blir perfekt är det ändå skönt att få pengar för att städa och få vara lite för sig själv. Hjälpte Caroline att städa ett rum idag och en sak säger jag bara, Kristoffer du och jag måste åka och vara gäster på Hideways. Bastu, dubbeldusch, utsikt mot bergen, vin på kylning, brasa bredvid sängen, badkar med utsikt mot bergen, det första du ser när du vaknar är bergen, ute jacuzzi :) m.m

Det enda jobbiga är att hemlängtan kom otroligt fort denna gång, redan igår morse kändes det jobbigt. Men eftersom Stoffe kommer hit om 6 veckor har jag ändå ett mål att se fram emot, efter det är det ju bara 4 veckor kvar tills Carros student och jag kommer hem till Sverige över helgen. Jag måste säga att trots hemlängtan känns det ungefär 100 gånger bättre denna gång än förra gången. Nu är jag ju visserligen bara inne på min andra dag, men det är någonting med hur barnen är och hur öppen mamman är som gör att det känns bra. I morgon ska vi till Edinburgh men jag ska i princip bara ta hand om barnen på ett vattenland så jag kommer nog inte att uppleva Edinburgh särskilt mycket just i morgon.

Familjen bor i ett enormt hus, kommer ta en stund innan jag lär mig hitta :)

Jag har det bra, även om det känns lite ensamt, finns inga andra au apairer här vad jag kunnat lista ut, hoppas kunna lära känna nya människor senast nästa vecka!

Hoppas att jag kan blogga igen snart!

Massa kärlek
Emelie

Idag börjar jag min nya resa mot Dundee.

Jag hoppas verkligen att det går bättre denna gång!


Emelie

Bild tagen av Caroline (Värdmamman).

Ja då har jag funnit mig en ny familj, mina förväntingar är ganska låga efter min tidigare upplevelse men ändå känns familjen bra.



Jag kommer att åka till skottland den 2 april. Så alltså om 2 veckor.

Hoppas på att de ska gå bättre denna gång!

Emelie