Två jobbiga dagar
Det har varit två riktigt jobbiga dagar.. Längtar något fruktansvärt efter Kristoffer, känner mig som en halv människa som att jag saknar det som håller mig uppe. Det känns som att solen, leendet och skrattet har försvunnit ifrån min själ. Jag känner mig tom och krossad, vet inte riktigt vad jag ska göra för att bli av med denna känsla. Alla kommer med tips om hur det går över, men jag tror inte att alla känner på samma sätt, jag tror att vissa bara kan skaka av sig smärta. Jag är en sån där typisk person som drar åt mig allt och nästan kvävs. Jag känner väl inte att det är särskilt jobbigt att vara ifrån Sverige, mina familjemedlemar och vänner klarar sig bra så även om jag saknar dem är det inte det som gör det outhärdligt. Det jobbigaste är att inte dela detta med någon, någon man älskar som man kan utvecklas med. Det är i dessa tillfällen jag önskar att vi hade samma drömmar och mål.. Du klarar dig fint i Sverige utan mig, medans jag sitter i Skottland helt nedbruten utan att ha någon som helst förmåga att kunna ta mig vidare och faktiskt njuta av detta fantastiska land.
Vad är upplevelser om man inte kan dela dem med någon? Jag är en person som faktiskt bara är stark när jag har Stoffe, på det viset är han starkare än mig, han kommer alltid klara sig. Så visst är det bra att jag försöker utveckla mig själv men samtidigt tror jag att detta är lite för mycket för mig. Vill inte ge upp, men mest beror det på att jag känner mig så pressad att stanna av folk hemifrån, här är de öppna för att korta ner min tid och säger att jag får åka hem när jag vill. Jag känner mig pressad eftersom det är mitt andra försök och för att det verkligen inte gått någon lång tid alls och för att familjen är jättebra och allt annat fungerar bra.
Vissa människor kanske helt enkelt bara är hemma människor? Vissa kanske inte ska ut på äventyr?
Jag lovar att jag ska ge det mer tid, men det är skönt att skriva av sig, få ut lite tårar i skrift och bara låta orden rasa ner.
I morgon döps min gudson och kusin Viktor, vilket jag självklart sörjer att jag missar, precis som känslan av påsk inte alls infunnits sig här.
Nu ska jag skypa med Stoffe och hoppas på att han kan få mig på bättre tankar!
Emelie
Vad är upplevelser om man inte kan dela dem med någon? Jag är en person som faktiskt bara är stark när jag har Stoffe, på det viset är han starkare än mig, han kommer alltid klara sig. Så visst är det bra att jag försöker utveckla mig själv men samtidigt tror jag att detta är lite för mycket för mig. Vill inte ge upp, men mest beror det på att jag känner mig så pressad att stanna av folk hemifrån, här är de öppna för att korta ner min tid och säger att jag får åka hem när jag vill. Jag känner mig pressad eftersom det är mitt andra försök och för att det verkligen inte gått någon lång tid alls och för att familjen är jättebra och allt annat fungerar bra.
Vissa människor kanske helt enkelt bara är hemma människor? Vissa kanske inte ska ut på äventyr?
Jag lovar att jag ska ge det mer tid, men det är skönt att skriva av sig, få ut lite tårar i skrift och bara låta orden rasa ner.
I morgon döps min gudson och kusin Viktor, vilket jag självklart sörjer att jag missar, precis som känslan av påsk inte alls infunnits sig här.
Nu ska jag skypa med Stoffe och hoppas på att han kan få mig på bättre tankar!
Emelie
Kommentarer
Trackback
