Min Irländska värld

Vaknade upp vid åtta.. Lite nervös över att träffa barnen för första gången, men det gick bra. Lucy åkte iväg till skolan vid halv nio, fick då egen tid med Beth som kommer att bli den av barnen jag kommer att spendera mest tid med. Beth är en otroligt söt tjej, som pratar otroligt rent och bra för att bara vara 3 år, jag förstår all hennes engelska och ibland rättar hon mig när jag säger fel. "No Emiliy you must put an "s" after the word" :). Vi spenderade tid i trädgården och plockade bär och gjorde i ordning "soppa" det har varit en riktigt härlig dag, solen har varit framme större delen av dagen och temperaturen har legat runt +10.

Eftersom mamman fortfarande är hemma om dagarna, fram tills 28 feb, har hon tagit hand om den minsta Emiliy. Emiliy skulle lämnas på dagis vid 11 tiden och jag följde då med till Carrigaline, ett högsäkerhets dagis där ingen kommer in om de inte har registrerat sitt fingeravtryck, då dörren är låst med en fingeravtrycksläsare.

Besökte också en väldigt lustig butik i Carrigaline som typ hade allt, innan vi åkte hem på lunch, toast med äggröra på, mycket godare än vad det såg ut :).

Vid 13.30 var det dags att hämta Lucy ifrån skolan, blev nervös över hur jag ska klara av att köra dit på kringelkrokiga vägar och sedan blev det inte bättre av att skolan typ ligger på en klippa, med en backe med en 90 graders lutning som du ibland blir tvungen att parkera i. Be för mig!

På tal om köra, jag har tillgång till världens sötaste lilla bil en Nissan Micra, som knappt gått någonting och som är otroligt fin och ganska ny ser den ut att vara.

Rummet är också helt underbart, det ligger en bit ifrån resten av huset och jag har en egen toalett i rummet och 3 garderober, inget att klaga på.

Det som känns jobbigt nu efter första dagen är två saker: kommer jag att klara av barnen och kommer jag att klara av hemlängtan?

Allt för stunden!