Varför gav jag upp?
Jag valde att lämna familjen av flera anledningar men mest berodde det på att mamman trots sitt trevliga yttre hade lite utav en personlighetsklyvning och mot slutet blev ganska otrevlig.
Dessa är anledningarna till varför jag åkte hem efter bara en vecka:
- Enligt vår överenskommelse skulle jag arbeta 35 timmar i veckan, men när jag räknade ihop hur många timmar det blev efter de arbetstider jag hade var vi uppe i närmare 50 timmar. Alltså 15 timmar mer i veckan, ca 60 timmar mer i månaden och ca 480 timmar mer under min 8 månaders vistelse utan att för det få en cent mer betalt. Detta i sig är ett avtalsbrott ifrån familjens sida.
- Barnen var ouppfostrade, de skrek inte bara åt mig utan var ständigt elaka och otrevliga mot sina föräldrar. De hade absolut sina goda stunder, men de kunde inte kompensera för de dåliga som var fler.
- Familjen hade inte samma säkerhetsvärderingar som mig. Jag tycker att det är farligt när barn hoppar upp på köksbänkar eller när det bara springer ut utan att säga till är några exempel. Detta tillät föräldrarna barnen göra och barnen svarade bara med att de fick göra så varje gång jag försökte få dem att inte göra så.
- De hade inte heller samma värderingar som jag med att man hjälper till i ett hushåll, fadern gjorde som jag kunde se ingenting i hemmet, gav sina barn väldigt lite uppmärksamhet och barnen behövde heller aldrig göra någonting, mamman gjorde allt, vilket i sin tur hade varit mitt arbete så fort hon gått tillbaks till att arbeta. I ens aupairs arbete ingår det att utföra lätt hushållsarbete INTE att ta hand om ett helt hem.
- Mycket av det som familjen beskrivit för mig under dessa månader innan min ankomst var lögner.
Det var de fem huvudanledningarna till att jag lämnade familjen, sedan var ju hemlängtan stor men det var något jag skulle lära mig att kontrollera.
Kommer inom detta år att åka iväg som au pair igen, vill verkligen ge det en till chans. Jag kommer att vända mig till en agentur, eftersom jag inte vågar åka privat en gång till. Jag tror att jag kommer att åka till England istället eftersom de flesta i Irland är katoliker, vilket för mig blev ett problem rent värderingsmässigt. Har inga problem med att acceptera andras religioner men det blir svårt om man ska dela hushåll.
Mot nya äventyr helt enkelt, försöka skaka av mig denna dåliga upplevelse för att förhoppningsvis ge mig in i nya positiva upplevelser.
Emelie
Bra att du tänker framåt och inte låter denna upplevelse hindra dig. Förstår så väl att du tog det beslutet. Jag stödjer dig det vet du.
Mommo
Jag har följt den här bloggen från starten och imponerats över hur modig du är. Det är grymt modigt att överhuvudtaget våga ge sig ut på ett sånt här äventyr, att våga lämna allt tryggt hemma för att få uppleva andra saker. Men det som jag är mest imponerad över är att du vågade säga ifrån - om det inte kändes rätt varför fortsätta? Du gjorde ju det här för din egen skull.
Stå rakryggad och kom ihåg att du inte bara vågade åka, du vågade också lita på dig själv när det inte kändes rätt! Se det inte som att du gav upp, se det istället som att du lyssnade på dig själv och tog det beslut som var mest rätt för dig.Nu blev det här visst ett långt inlägg här, ville mest bara säga att jag tycker att du gjorde rätt och önska dig lycka till om du bestämmer dig för att ge dig ut på nya äventyr :)
Stor kram!
Så som du har beskrivit familjen så förstår jag att du åkte hem, hade nog gjort detsamma. Men det är bra att ser framåt och kan tänka dig att göra ett nytt försök. Kram
