Som ni kanske förstår
Kommer jag inte att skriva här något mer..
Tack till er som följde min korta resa, om saker och ting går som det ska blir det kanske en annan blogg ifrån ett au pair äventyr, men då ifrån ett annat land än Irland.
Emelie
Tack till er som följde min korta resa, om saker och ting går som det ska blir det kanske en annan blogg ifrån ett au pair äventyr, men då ifrån ett annat land än Irland.
Emelie
Varför gav jag upp?
Jag valde att lämna familjen av flera anledningar men mest berodde det på att mamman trots sitt trevliga yttre hade lite utav en personlighetsklyvning och mot slutet blev ganska otrevlig.
Dessa är anledningarna till varför jag åkte hem efter bara en vecka:
- Enligt vår överenskommelse skulle jag arbeta 35 timmar i veckan, men när jag räknade ihop hur många timmar det blev efter de arbetstider jag hade var vi uppe i närmare 50 timmar. Alltså 15 timmar mer i veckan, ca 60 timmar mer i månaden och ca 480 timmar mer under min 8 månaders vistelse utan att för det få en cent mer betalt. Detta i sig är ett avtalsbrott ifrån familjens sida.
- Barnen var ouppfostrade, de skrek inte bara åt mig utan var ständigt elaka och otrevliga mot sina föräldrar. De hade absolut sina goda stunder, men de kunde inte kompensera för de dåliga som var fler.
- Familjen hade inte samma säkerhetsvärderingar som mig. Jag tycker att det är farligt när barn hoppar upp på köksbänkar eller när det bara springer ut utan att säga till är några exempel. Detta tillät föräldrarna barnen göra och barnen svarade bara med att de fick göra så varje gång jag försökte få dem att inte göra så.
- De hade inte heller samma värderingar som jag med att man hjälper till i ett hushåll, fadern gjorde som jag kunde se ingenting i hemmet, gav sina barn väldigt lite uppmärksamhet och barnen behövde heller aldrig göra någonting, mamman gjorde allt, vilket i sin tur hade varit mitt arbete så fort hon gått tillbaks till att arbeta. I ens aupairs arbete ingår det att utföra lätt hushållsarbete INTE att ta hand om ett helt hem.
- Mycket av det som familjen beskrivit för mig under dessa månader innan min ankomst var lögner.
Det var de fem huvudanledningarna till att jag lämnade familjen, sedan var ju hemlängtan stor men det var något jag skulle lära mig att kontrollera.
Kommer inom detta år att åka iväg som au pair igen, vill verkligen ge det en till chans. Jag kommer att vända mig till en agentur, eftersom jag inte vågar åka privat en gång till. Jag tror att jag kommer att åka till England istället eftersom de flesta i Irland är katoliker, vilket för mig blev ett problem rent värderingsmässigt. Har inga problem med att acceptera andras religioner men det blir svårt om man ska dela hushåll.
Mot nya äventyr helt enkelt, försöka skaka av mig denna dåliga upplevelse för att förhoppningsvis ge mig in i nya positiva upplevelser.
Emelie
Jag gav upp..
Känner mig ganska misslyckad när jag sitter här ensam på flygplatshotellet. Jag ogillade egentligen inte au pair livet, det var barnen och familjens stressade schema som aldrig skulle ha fungerat för mig. Absolut gjorde hemlängtan det inte bättre, känner mig deprimerad, ledsen och helt utpumpad. Det som bara blev 6 dagar känns för mig som över en månad. Att ha varit au pair åt dessa barn har verkligen tagit all min energi vet inte riktigt vart jag ska hämta ny ifrån, förhoppningsvis har Stoffe lite energi och ge mig!
Önskar att jag hade kunnat få ge detta ännu en vecka, men efter mitt och mammans samtal igår hade hon legat och funderat och tyckte att det var bättre att jag gav mig iväg om det var så jag kände, hon ville inte tvinga mig att stanna kvar. Alltså blev det kanske inte mitt beslut i slutändan utan hon tog det väl lite åt mig. Hon såg antagligen hur dåligt jag har mått av all press.
Tänker dock inte lägga locket helt på för au pair livet, kanske senare i år att jag känner mig redo och då med en familj som jag känner bättre (via fler än ett skypesamtal) och som bara har ett barn och som inte har allt för många aktiviteter.
Familjen var bra, förutom att de inte hade några regler för sina barn, familjen passade verkligen inte mig, jag har alldeles för lätt att stressa upp när barn inte lyssnar och när jag inte har koll. Kände mig totalt maktlös och hade ingen koll på någonting. Dessutom hade jag utlovats att alltid vara ledig efter kl 17, men istället förväntades jag hjälpa till med mat och diskning fram till ca 19. Det är väldigt svårt att få en känsla av vad som är ens fritid när man är au pair.
Dock kommer jag att resa tillbaks till Irland, vilket underbart och vackert land. Vill uppleva Irland men då som en fri människa. Förväntade mig kanske inte så mycket innan jag åkte, men att det skulle vara så här illa som det var förväntade jag mig aldrig.
Nej, nu ska jag försöka sova, kom just på att jag råkade glömma min pyjamas där, ledsen jag blev när jag kom på det, men det kunde ha varit värre!
Emelie
Önskar att jag hade kunnat få ge detta ännu en vecka, men efter mitt och mammans samtal igår hade hon legat och funderat och tyckte att det var bättre att jag gav mig iväg om det var så jag kände, hon ville inte tvinga mig att stanna kvar. Alltså blev det kanske inte mitt beslut i slutändan utan hon tog det väl lite åt mig. Hon såg antagligen hur dåligt jag har mått av all press.
Tänker dock inte lägga locket helt på för au pair livet, kanske senare i år att jag känner mig redo och då med en familj som jag känner bättre (via fler än ett skypesamtal) och som bara har ett barn och som inte har allt för många aktiviteter.
Familjen var bra, förutom att de inte hade några regler för sina barn, familjen passade verkligen inte mig, jag har alldeles för lätt att stressa upp när barn inte lyssnar och när jag inte har koll. Kände mig totalt maktlös och hade ingen koll på någonting. Dessutom hade jag utlovats att alltid vara ledig efter kl 17, men istället förväntades jag hjälpa till med mat och diskning fram till ca 19. Det är väldigt svårt att få en känsla av vad som är ens fritid när man är au pair.
Dock kommer jag att resa tillbaks till Irland, vilket underbart och vackert land. Vill uppleva Irland men då som en fri människa. Förväntade mig kanske inte så mycket innan jag åkte, men att det skulle vara så här illa som det var förväntade jag mig aldrig.
Nej, nu ska jag försöka sova, kom just på att jag råkade glömma min pyjamas där, ledsen jag blev när jag kom på det, men det kunde ha varit värre!
Emelie
En till vecka
Jag kommer att ge allting en till vecka, känns som att jag ger upp lite för tidigt även om jag faktiskt är ganska säker på att jag verkligen vill hem just nu ska jag ändå ge det en chans till. Visst är ungarna ett stort problem och det kommer säkerligen att bli bättre men det det största problemet är mitt stressande schema och det kommer inte att försvinna tyvärr. Så egentligen tror jag nog att jag har bestämt mig för att åka hem men jag ska ge barnen en chans och se om det kommer att kännas bättre.
Idag blir det barnkalas, typ 15 ungar, två au pairer och två mammor. Kanske åker jag hem efter det! :)
I morgon hoppas jag på att få ledigt så att jag kan åka på en cykeltur med de andra au pairerna, till Crosshaven skulle vi, hoppas att jag inte kommer vilse bara, hittar verkligen inte här ännu!
Emelie
Idag blir det barnkalas, typ 15 ungar, två au pairer och två mammor. Kanske åker jag hem efter det! :)
I morgon hoppas jag på att få ledigt så att jag kan åka på en cykeltur med de andra au pairerna, till Crosshaven skulle vi, hoppas att jag inte kommer vilse bara, hittar verkligen inte här ännu!
Emelie
Idag
Har jag verkligen inte gjort annat en varit deprimerad, vill inget annat en bara packa och åka hem. Kommer att försöka prata med mamman i morgon, kanske kommer jag hem tidigare kanske redan om 2 veckor. Det vore underbart för jag vet inte om jag klarar särskilt mycket mer än så!
Hoppas att hon inte blir arg och upprörd, för blir hon det åker jag nog på en gång!
En sak är säker i alla fall, efter detta kommer jag aldrig drömma om att bli au pair, möjligen mardrömmar!
Får se hur samtalet går i morgon, uppdaterar er när jag vet hur framtiden ser ut!
Emelie
Hoppas att hon inte blir arg och upprörd, för blir hon det åker jag nog på en gång!
En sak är säker i alla fall, efter detta kommer jag aldrig drömma om att bli au pair, möjligen mardrömmar!
Får se hur samtalet går i morgon, uppdaterar er när jag vet hur framtiden ser ut!
Emelie
Kanske skulle jag byta familj?
Funderar också på om jag skulle byta familj, till en familj som har mindre barn? 1 eller 2. Det är en massor av tankar som går runt i huvudet just nu. Speciellt eftersom familjens rutiner och scheman är helt förvirrande för mig, eftersom ingen dag är den andra lik.
kan ju ge er ett smakprov på min vecka:
varje morgon gå upp klockan 7 och sluta vid 18 (mån-ons)
Måndagar:
Emily till dagis 9-17
Lucy skola 9-13,30
Beth hemma med mig hela dagen.
Lucy drama 14,30-15,30
Tisdagar:
Emily hemma med mig hela dagen
Lucy skola 9-13,30
Beth dagis 12,30-15,30 (skolorna ligger bredvid varandra så jag måste packa in alla ungar för upphämtningar varje gång)
Onsdagar:
Emily till dagis 9-17
Lucy skola 9-13,30
Beth dagis 9-12
Simskola 15
Torsdagar:
Ledig, men igen annan au pair är ledig.
Fredagar:
Jobb mellan 9-15
Lördagar:
Jobb mellan 9-15
Söndagar:
Ledig
Så ser det ut, det gör mig illamående och enormt stressad!!
kan ju ge er ett smakprov på min vecka:
varje morgon gå upp klockan 7 och sluta vid 18 (mån-ons)
Måndagar:
Emily till dagis 9-17
Lucy skola 9-13,30
Beth hemma med mig hela dagen.
Lucy drama 14,30-15,30
Tisdagar:
Emily hemma med mig hela dagen
Lucy skola 9-13,30
Beth dagis 12,30-15,30 (skolorna ligger bredvid varandra så jag måste packa in alla ungar för upphämtningar varje gång)
Onsdagar:
Emily till dagis 9-17
Lucy skola 9-13,30
Beth dagis 9-12
Simskola 15
Torsdagar:
Ledig, men igen annan au pair är ledig.
Fredagar:
Jobb mellan 9-15
Lördagar:
Jobb mellan 9-15
Söndagar:
Ledig
Så ser det ut, det gör mig illamående och enormt stressad!!
Torsdag 16 februari
De dagar som gått hittills har nog varit de värsta i mitt liv. Jag har hemlängtan och känner verkligen fel på alla ställen jag varit hittills. Känner mig för gammal på au pair mötet, även om alla var jättetrevliga, kände jag mig inte glad och exalterad som alla andra verkade vara, även de som varit här ungefär lika kort tid som mig.
Barnen accepterar mig inte alls, allt känns hemskt och just nu känner jag bara för att avbryta alltihopa. Har dock förhandlat med mig själv, att inte ge upp fören när jag varit här i 2 veckor.
Det känns som att jag kommer att ge upp, men då har jag i alla fall provat att vara au pair, även om jag tror att jag tog mig vatten överhuvudet när jag valde en familj med tre barn.
Familjen är på inga sätt en dålig familj, de behandlar mig jättebra på alla sätt, det är hos mig problemet är.
Emelie
Barnen accepterar mig inte alls, allt känns hemskt och just nu känner jag bara för att avbryta alltihopa. Har dock förhandlat med mig själv, att inte ge upp fören när jag varit här i 2 veckor.
Det känns som att jag kommer att ge upp, men då har jag i alla fall provat att vara au pair, även om jag tror att jag tog mig vatten överhuvudet när jag valde en familj med tre barn.
Familjen är på inga sätt en dålig familj, de behandlar mig jättebra på alla sätt, det är hos mig problemet är.
Emelie
Vänstertrafik
Att köra på vänstersida var inte så svårt som jag trodde, även om du får tänka lite annorlunda och titta åt fel håll, handlar det mest om att vara pigg och med när du kör innan det blir en rutin. Nu har jag inte kört i ett högtrafikerat område ännu men det kommer..
Här skulle ni har fått sett en bild på min fina bil, men den ville inte laddas upp av någon konstig anledning!
Allt för nu!
Emelie
Här skulle ni har fått sett en bild på min fina bil, men den ville inte laddas upp av någon konstig anledning!
Allt för nu!
Emelie
Högsäkerhetsdagis
Har fått en frågan om varför de har högsäkerhetsdagis och det är framförallt för att ingen utomstående ska komma in och ta någons barn. Sedan kan jag ju tillägga att om du vill ha ett barn på detta dagis 9-17 fem dagar i veckan får betala drygt 20.000 svenska kronor, så det ingår väl i priset antar jag, att det ska vara säkert. :)
Familjen
Jag kanske ska skriva lite om familjen jag jobbar åt :)
Fionnoula, mamman i familjen, är en kärleksfull människa som verkligen bryr sig, men som alltid har fullt upp. Hon tycker att det ska bli kul att komma tillbaks till jobbet efter sin mammaledighet. Hon är 39 år och arbetar som medicinsktekniker, vet inte riktigt vad det innebär men hon har ett helt skåp av mediciner hemma i alla fall :)
Brendan, pappan i familjen, en pratglad och trevlig man som jag tyvärr inte har spenderat så mycket tid med eftersom han arbetar mellan 9-19 ungefär. Han arbetar som ingenjör och är lite utav en perfektionist när det gäller sitt arbete!
Lucy, är en 5-årig skolflicka som älskar att titta på en serie som handlar om ett litet samhälle där allt cirkulerar kring en brandstation. Hon gillar att leka med sin syster Beth och helst ska hon styra leken eftersom hon är äldst. Lucy har redan bestämt sig för vem hon ska gifta sig med, Antonio som hon känt sedan dagis. Lucy är energirik och har alltid massor av lekar på gång samtidigt!
Beth, är 3 år och gillar att färglägga. Hon är väldigt mån om sin lillasyster Emily och ser alltid till att Emily får nappen när hon blir ledsen. Beth gillar att vara ute och gå på picknik och att plocka bär. Beth har lilla och grön som sina favorit färger och hon är lite rädd för hundar. Beth älskar att få vara med i sin syster Lucys lekar men hatar chili och har väldigt svårt för att sitta still.
Emily, är 9 månader och älskar att gosa. Hon gillar också att få uppmärksamhet ifrån sina systrar vilket både Beth och Lucy ger henne. Emily gillar att åka bil och att sitta i vagnen.
Det är en underbar familj även om jag kanske personligen har lite svårt att anpassa mig nu i början, men jag tror att det kommer att gå hur bra som helst så fort vi kommer in i rutinerna!
Emelie
Fionnoula, mamman i familjen, är en kärleksfull människa som verkligen bryr sig, men som alltid har fullt upp. Hon tycker att det ska bli kul att komma tillbaks till jobbet efter sin mammaledighet. Hon är 39 år och arbetar som medicinsktekniker, vet inte riktigt vad det innebär men hon har ett helt skåp av mediciner hemma i alla fall :)
Brendan, pappan i familjen, en pratglad och trevlig man som jag tyvärr inte har spenderat så mycket tid med eftersom han arbetar mellan 9-19 ungefär. Han arbetar som ingenjör och är lite utav en perfektionist när det gäller sitt arbete!
Lucy, är en 5-årig skolflicka som älskar att titta på en serie som handlar om ett litet samhälle där allt cirkulerar kring en brandstation. Hon gillar att leka med sin syster Beth och helst ska hon styra leken eftersom hon är äldst. Lucy har redan bestämt sig för vem hon ska gifta sig med, Antonio som hon känt sedan dagis. Lucy är energirik och har alltid massor av lekar på gång samtidigt!
Beth, är 3 år och gillar att färglägga. Hon är väldigt mån om sin lillasyster Emily och ser alltid till att Emily får nappen när hon blir ledsen. Beth gillar att vara ute och gå på picknik och att plocka bär. Beth har lilla och grön som sina favorit färger och hon är lite rädd för hundar. Beth älskar att få vara med i sin syster Lucys lekar men hatar chili och har väldigt svårt för att sitta still.
Emily, är 9 månader och älskar att gosa. Hon gillar också att få uppmärksamhet ifrån sina systrar vilket både Beth och Lucy ger henne. Emily gillar att åka bil och att sitta i vagnen.
Det är en underbar familj även om jag kanske personligen har lite svårt att anpassa mig nu i början, men jag tror att det kommer att gå hur bra som helst så fort vi kommer in i rutinerna!
Emelie
Andra dagen
Idag har det varit jobbigt, hemlängtan, grät till och med framför mamman i familjen men det var skönt, så att hon förstår hur jag känner!
Känner mig ganska ensam och inte blev det bättre när man kommer in i det stora varuhuset och de har en hel vägg full av alla hjärtans dag saker.. buhu jag som aldrig brytt mig om alla hjärtans dag förut blev alldeles blödig!
Dagen började med morgon rutiner, fixade med tvätt och städade upp efter barnen. Sedan åkte vi till Douglas, till supermarket där vi storhandlade, inte lätt att förstå sig på förpackningarna här ska ni veta!
Sedan lämnade vi Beth på eftermiddags skolan.. Har egentligen inte gjort så mycket annat, mest vaktat barn och gjort mina sysslor!
Nu blir det middag.. Kanske skriver något mer senare!
Emelie
Min första dag..
Vaknade upp vid åtta.. Lite nervös över att träffa barnen för första gången, men det gick bra. Lucy åkte iväg till skolan vid halv nio, fick då egen tid med Beth som kommer att bli den av barnen jag kommer att spendera mest tid med. Beth är en otroligt söt tjej, som pratar otroligt rent och bra för att bara vara 3 år, jag förstår all hennes engelska och ibland rättar hon mig när jag säger fel. "No Emiliy you must put an "s" after the word" :). Vi spenderade tid i trädgården och plockade bär och gjorde i ordning "soppa" det har varit en riktigt härlig dag, solen har varit framme större delen av dagen och temperaturen har legat runt +10.
Eftersom mamman fortfarande är hemma om dagarna, fram tills 28 feb, har hon tagit hand om den minsta Emiliy. Emiliy skulle lämnas på dagis vid 11 tiden och jag följde då med till Carrigaline, ett högsäkerhets dagis där ingen kommer in om de inte har registrerat sitt fingeravtryck, då dörren är låst med en fingeravtrycksläsare.
Besökte också en väldigt lustig butik i Carrigaline som typ hade allt, innan vi åkte hem på lunch, toast med äggröra på, mycket godare än vad det såg ut :).
Vid 13.30 var det dags att hämta Lucy ifrån skolan, blev nervös över hur jag ska klara av att köra dit på kringelkrokiga vägar och sedan blev det inte bättre av att skolan typ ligger på en klippa, med en backe med en 90 graders lutning som du ibland blir tvungen att parkera i. Be för mig!
På tal om köra, jag har tillgång till världens sötaste lilla bil en Nissan Micra, som knappt gått någonting och som är otroligt fin och ganska ny ser den ut att vara.
Rummet är också helt underbart, det ligger en bit ifrån resten av huset och jag har en egen toalett i rummet och 3 garderober, inget att klaga på.
Det som känns jobbigt nu efter första dagen är två saker: kommer jag att klara av barnen och kommer jag att klara av hemlängtan?
Allt för stunden!
Eftersom mamman fortfarande är hemma om dagarna, fram tills 28 feb, har hon tagit hand om den minsta Emiliy. Emiliy skulle lämnas på dagis vid 11 tiden och jag följde då med till Carrigaline, ett högsäkerhets dagis där ingen kommer in om de inte har registrerat sitt fingeravtryck, då dörren är låst med en fingeravtrycksläsare.
Besökte också en väldigt lustig butik i Carrigaline som typ hade allt, innan vi åkte hem på lunch, toast med äggröra på, mycket godare än vad det såg ut :).
Vid 13.30 var det dags att hämta Lucy ifrån skolan, blev nervös över hur jag ska klara av att köra dit på kringelkrokiga vägar och sedan blev det inte bättre av att skolan typ ligger på en klippa, med en backe med en 90 graders lutning som du ibland blir tvungen att parkera i. Be för mig!
På tal om köra, jag har tillgång till världens sötaste lilla bil en Nissan Micra, som knappt gått någonting och som är otroligt fin och ganska ny ser den ut att vara.
Rummet är också helt underbart, det ligger en bit ifrån resten av huset och jag har en egen toalett i rummet och 3 garderober, inget att klaga på.
Det som känns jobbigt nu efter första dagen är två saker: kommer jag att klara av barnen och kommer jag att klara av hemlängtan?
Allt för stunden!
Hallsberg-Västerås-Stansted-Cork-Carrigaline
Började min resdag med en brunch hemma hos mamma med mormor, mamma, 4 syskon och Kristoffer då förstås.
Åkte vidare emot Västerås där det blev en massor av tårar, planet lyfte och jag kände att ångesten över mitt val att åka iväg började komma. Flygningen gick förvånadsvärt bra, jag till och med njöt lite av att kunna läsa en trevlig bok och bara kunna umgås med mig själv. Mellanlandning på Stansted och väntan på nästa flygning i ca. 5 timmar. Jag är glad att jag ändå klarade allt själv, kände mig heller inte allt för ensam. Flygningen mellan Stanstad och Cork tog ca. 55 minuter, otroligt smidig även denna flygning.
På Cork airport möte Fionnoula upp mig, en vädigt ödmjuk och trevlig människa som jag känner att jag nog kommer att få riktigt bra kontakt med. Eftersom jag kom hit när det var mörkt tyckte jag att det var lite extra läskigt när de körde på fel sida av vägen och fy vad fort det gick.. På onsdag ska vi ut och övningsköra min vänsterkörning :)
Sedan efter denna färd kom vi hem till familjen som bor i en villa utanför Carrigaline. Barnen sov men jag fick möta pappan Brendan som är en öppen och trevlig man även om han också verkar kunna vara lite reserverad. Tror att Brendan och jag också ska komma bra överrens.
Så här började min resa..
Åkte vidare emot Västerås där det blev en massor av tårar, planet lyfte och jag kände att ångesten över mitt val att åka iväg började komma. Flygningen gick förvånadsvärt bra, jag till och med njöt lite av att kunna läsa en trevlig bok och bara kunna umgås med mig själv. Mellanlandning på Stansted och väntan på nästa flygning i ca. 5 timmar. Jag är glad att jag ändå klarade allt själv, kände mig heller inte allt för ensam. Flygningen mellan Stanstad och Cork tog ca. 55 minuter, otroligt smidig även denna flygning.
På Cork airport möte Fionnoula upp mig, en vädigt ödmjuk och trevlig människa som jag känner att jag nog kommer att få riktigt bra kontakt med. Eftersom jag kom hit när det var mörkt tyckte jag att det var lite extra läskigt när de körde på fel sida av vägen och fy vad fort det gick.. På onsdag ska vi ut och övningsköra min vänsterkörning :)
Sedan efter denna färd kom vi hem till familjen som bor i en villa utanför Carrigaline. Barnen sov men jag fick möta pappan Brendan som är en öppen och trevlig man även om han också verkar kunna vara lite reserverad. Tror att Brendan och jag också ska komma bra överrens.
Så här började min resa..
Da har resan borjat!
Sitter pa stansted och invantar flyget i mot Cork, dagens alla farval har varit svara..
Mer skrivet om resan kommer senare.. Nu blir det Starbucks! :)
Emelie
Mer skrivet om resan kommer senare.. Nu blir det Starbucks! :)
Emelie
Igår
Hade vi utflyttnings och hejdåfest för vännerna, många av dem kommer jag inte att se på över 8 månader, det kändes riktigt skumt, konstigt och ledsamt samtidigt som jag verkligen försökte njuta av att umgås med dem alla.
Bilder finner du här!
Annonser är nu upplagda på blocket.. Hemmet börjar tömmas, snart är vi hemlösa och snart lämnar jag landet.
Jag börjar smått känna mig livrädd och osäker.. Ber till högre makter (som jag för övrigt inte tror på) att allt kommer att gå bra!
Emelie
Bilder finner du här!
Annonser är nu upplagda på blocket.. Hemmet börjar tömmas, snart är vi hemlösa och snart lämnar jag landet.
Jag börjar smått känna mig livrädd och osäker.. Ber till högre makter (som jag för övrigt inte tror på) att allt kommer att gå bra!
Emelie
